Franz Kafka levde från 1883 till 1924, under den modernistiska epoken för literatturen. Modernism är en litteretär rörelse, som förkastade de förmodernistiska rörelserna som naturalism, att man istället skrev från det personliga, utan en allvetande berätttare som var ett drag hos naturalismen. Modernister experimenterade mycket med en inre monolog, och att man uttryckte tankar och känslor som personen i berättelsen kände. Modernismen präglades av normbrytning, och framstår sig själv som nymodig och att den bryter ny mark inom samhällsvärderingar,
Modernismens litteratur kännetecknas av att ha fri vers, och avancerad berättarstruktur. Modernismen framställer, men återger inte det vardagliga livet, den framställer ur karaktärens perspektiv, men vridet av dennes känslor, och berättelsen kan bli mycket surrealistisk, och man är ofta osäker om det som beskrivs verkligen hände.
En annan litterär rörelse som Kafkas verk associeras med är existentalism, vilket kännetecknas av den existentiella känslan, en känsla av desorientering och förvirring i vad som ses som en absurd värld.
Franz Kafka bodde i Österrike-Ungern, och han bar ofta en känsla av utanförskap som präglar hans berättelser, ty han var ingen unger, österrikare eller tysk, och han delade inte heller den judiska tron med sin judiska familj, så han var ett mellanting, något som stod utanför samhällets associationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar