Naturalismen
Jag läser Röda rummet av August Strindberg och han tillhör
epoken naturalismen och var en av de kändaste författarna under denna tid.
Epoken sträcker sig från mitten av 1800-talet och fram till 1900-talet och är
en radikal form av realismen och utgår från en bestämd människosyn där
människan ses som en helt förutbestämd produkt av arv och miljö och därför ha
små möjligheter att själv styra sitt liv. Författarna ville spegla verkligheten
och de skrev med förkärlek om samhällets mörkare inslag, tjuvar, prostituerade,
alkoholister och fattiga industriarbetarna och författarna hade ofta
socialistiskt färgade idéer. Man skrev också om samhällets brister och var inte
heller rädd för att skriva om människans psykiska hälsa. Naturalister var
mycket intresserade av naturvetenskap och såg sig gärna som forskare och ville
hitta en förklaring till varför samhället var som det var. Författarna under
denna epok kallade sig naturalister som på franska heter naturaliste och
betyder naturvetenskapsman.
Under 1800-talet växte vetenskapen om människan fram och de
stora framstegen inom naturveteskapen fram och påverkade samhället och
omvärlden. Industrialiseringen förändrade samhället och människor flyttade från
landet till städerna och infrastrukturen byggdes ut och stora ekonomiska
klyftor växte fram. Då borgarklassen fick upp ögonen för orättvisorna och
krävde större inflyttande och var inte rädda för att delta i sociala debatter
och även konstnärer och författare inspirerades av debatterna. Det var också
stora framsteg inom läkarvetenskapen och det medförde längre livslängd och
sociala reformer och detta skapade en positiv syn på vetenskapen.
Läskunnigheten ökade också under denna tidsperiod och författarna kunde tjäna
ganska stora summor med pengar.
Naturalismen så väl som realismen inspirerades mycket av
Charles Darwin och Karl Marx och det märktes i hur texterna presenterades
eftersom den är väldigt faktamässig och inte ger utrymme för några egna
tolkningar.
De mest kända författarna under denna epok är Émile Zola,
August Strindberg och Gustave Flaubert. Nyckelorden under denna tid var
samhällsproblem, arv och miljö.
I den nordiska litteraturen fick naturalismen stort
inflyttande och fortfarande i mitten av 1900-talet gick berättarkonst och drama
i stor utsträckning i naturalismens tecken genom författaren Ivar Lo-
Johansson.
Källor:
Focus uppslagsverk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar