måndag 18 november 2013

Realismen

Honoré de Balzac var en av grundarna till realismen, en litterär epok som varade från omkring 1830-1860-talet. Balzac kom från Frankrike och det var mycket som hände runtom i Europa på 1800-talets epok. Denna tid handlade till stor del om snabb samhällsutveckling. Slaveriet avskaffades, människors villkor förändras, kvinnan börjar få egna rättigheter och den nya tekniken som kom gjorde att litteraturen växte. Perioden kom att kallas den industriella revolutionen.

Den industriella revolutionen började i England och spreds sedan till resten av Europa. Stora delar av befolkningen flyttade från landsbygden in till städerna för att få arbeten på t.ex. fabriker, som blev mer och mer förekommande under denna tid. De flesta som gjorde detta levde under hemska förhållanden och arbetade långa arbetsdagar för svältlöner. Barnarbete var också vanligt i städerna och i gruvorna, som var det hemskaste stället att arbeta på, och att överhuvudtaget befinna sig i. Det gjordes mycket uppror mot orättvisorna i Europa och en hel del lyckades faktiskt slås ner.

Som en annan följd av industriella revolutionen förändrades samhället. Det gamla medeltida ståndsamhället med adeln, präster, borgare och liknande fanns nu inte kvar. Istället bildades klassamhället, folk delades in i olika klasser till störst del utifrån sina ekonomiska förutsättningar. Det var överklassen, medelklassen och underklassen som samhället nu präglades av. Underklassen var arbetarklassen i samhället, De som levde i ren misär och arbetade under så snåla förhållanden som möjligt och så låga löner som möjligt för att det skulle gynna fabriksägaren.

 Det var även under denna tid som kvinnorna kom ut i arbetslivet. De blev ännu sämre behandlade än männen på arbetsplatserna i och med att de tidigare inte ansetts duga till något annat än att föda barn och vara husfruar. Men för att familjerna skulle kunna överleva i staden blev alla tvungna att delta i arbetet, trots den fruktansvärt låga lönen som oftast förekom.

Det var allt detta som realismen grundades på, att man skulle skildra samhällsproblem och visa hur det verkligen var. Intresset för arbetarklassen är väldigt typisk för just realismen. Alla författare av realismen kom inte själva från arbetarklassen utan oftast från medelklassen, men trots det så kände de sympati för arbetarna och kände att de var tvungna att göra något åt misären som härjade i städerna. Genom detta kan man dra en parallell till upplysningen, en annan tidsepok. Realismen är lite som en återgång till upplysningen eftersom det handlar om ungefär samma sak, att man ska intressera sig för vad som pågår i samhället och den verklighet man lever i.

Källor:

http://lärdig.nu/litteraturhistoria-realismen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar