tisdag 17 december 2013

Jämförelse av upplysningen- och romantik epoken


Jag har jämfört upplysningen och romantiktiden, upplysningstiden varade under 1700-talet och dom båda epokerna möts någon gång i sent 1700-tal. Men man vet att storhetstiden i romantiken varade mellan år 1810 och 1830. Under upplysningen började man ifrågasätta den katolska kyrkans makt på folket och det hade man inte gjort i tidigare epoker. Man började lita på förnuftet och man trodde inte på allt som den katolska kyrkan sade. Man utforskade världen och kunde dra slutsatser om saker var påhitt eller om det var sant. Medan romantiken var som en stark reaktion på upplysningstiden. Man förlitade sig inte längre på förnuftet och naturvetenskapen och den kunskap som var grundad på erfarenhet, utan nu var det känslan och fantasin som var viktigast i tillvaron. Fantasin växta fram mer och mer hos människorna och man drömde sig bort till exotiska platser och fantasiplatser för att komma bort från den grymma och okänslosamma verkligheten för en stund.

 Under upplysningstiden levda man i ett allt mer likt nutidens samhälle, man ville bo i staden och det var till mesta del adeln som bodde där. Det fanns ett fåtal stora maskiner men elektriciteten var ännu inte uppfunnen. Det som var skillnaden på dom båda epokerna var att man ville leva i naturen under romantiken för det ansågs mycket finare än ett stadsliv bland fabriker och industrier. Man ville inte avslöja alla skogens hemligheter som man ville under upplysningstiden, utan man ville bevara dom som dom var. Naturen låg speciellt i fokus under romantiken  eftersom man ansåg att alla levande ting hade en själ, naturen var alltså besjälad och det var en mystik och hemlighetsfull plats.

 Som jag skrev i ett tidigare inlägg, om man tänker på ordet romantik tänker många på förälskelse, längtan eller romans och ord som är kopplade till kärlek, men romantiken handlade inte bara om den slags romantik, utan skräckromantiken växte också fram under den här epoken. I skräckromantiken blandades romantikens fantasi, mystik och känslan med skräck. Inslag som ofta fanns med i skräckromanerna var gamla slott, borgar, galenskap och ondskefulla män och framför allt speglade dom kvinnornas situation under den här tiden. Dom var omyndiga och kontrollerades av männen och dom var inte tillåtna att arbeta. I den senare skräckromantiken fick den en djupare mening som handlade om bland annat det mänskliga psyket. Vid den här tidpunkten hade kvinnorna större roll i samhället, så romantiken handlade alltså inte bara om kärlek.

 Upplysningen var precis tvärtom, man ville ha mycket kunskap och vara smart medan i romantiken var det fantasin och känslan viktig.

 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar